18
Folded Fog
(vikt dimma)
Maria Luostarinen
Mötet med Maria Luostarinen inför denna utställning har fortsatt likt ett outtalat samtal som stannat kvar. Som en lätt hand mot nacken, som mönstret på en florstunn gardin där mönstret framträder i ett speciellt ljus, som att det som exakt blev sagt på något plan kan fejda ut, medan vissa tankar återkommer. Som ett möte med något välbekant från länge sen, nästan som när en var liten, kanske i ett tidigare liv, kanske från en annan sida.
Mina tankar handlar kanhända inte så mycket om Maria Luostarinens arbeten, men att något med dimman och det gröna tyget hur som helst stimulerat mig, angående sådant som inte syns. Det handlar om synliggörandet, att synliggörandet bland annat möjliggör odrömda drömmar. Att synliggöra det poetiska låter inte när det handlar om synen och detaljerna i förändring. Det vill säga inför var och ens blick, också i var och ens sätt att avläsa rummet. Det handlar alltså om seendet (om inget oförutsett inträffar).
Vi möttes denna krispiga soliga förmiddag i Maria Luostarinens ateljé. I skåpet. I vinkel. I väster. I varsina drömmar. I vinden. I minnesbanken. I likhet. I den stunden. I bortglömda rum. I dvala. I pärlemor. I ett vinrött band. I uttrycket. I sin skapelse. I efterhand. I ett ögonblick som stannar. I sidenvecken. I havsbandet. I sin rot. I famnen. I ett underjordiskt vatten. I en klargrön dimma. Samtidigt en smula dov.
Dimma innebär att luften är så fylld av små vattendroppar att sikten är mindre än 1 km. Är sikten mellan 1 km och 1 mil talas det istället om dis. Mellan dimma och moln finns ingen principiell skillnad, endast att moln inte når marken. Hon som nästan är blind, med en återkommande mardröm om mörkgrön dimma. Jag som håller i en lavendelfläta som symbol av en fast punkt i tillvaron. Ju längre in i det inklämda rummet vi tar oss, desto skörare blir länken. Dimman innebär därmed att luften är så fylld av små vattendroppar att sikten är mindre än 1 km, men den här dimman är inte ens en gnutta fuktig. Den här dimman doftar linneskåp och tallskog när den arkiveras.
"DIM-VÄRLD ~2. 1) (mera tillfälligt) motsv. 1: område hvarest det råder dimma l. som ligger i dimma. I denna dunkla dimvärld. ANDERSON Dikt. 110 1843; om "af dimmor genomdragen" skog). 2) till 2, om område l. 'värld' som ligger liksom i dimma, så att hvad som finnes därinom bl. otydligt skönjes l. är grått o. sollöst. Språket eger .. medel att .. höja den (poetiska stilen) upp öfver hvardaglighetens gråa dimverld. E. H. TEGNÉR i SAH 58; 37 (1882). Jotunheims dimvärld. VETTERLUND Stud. o. dikt. 181 (1901). särsk. motsv. 2 a γ. Det förflutnas dimvärld. HERRLIN Minnet 226 (1909). - (jfr 6) DIM-ÖGD ~2. (poet., enst.) med fuktiga ögon l. fuktig blick. Dimögd tager Hjalmar ringen. CARL XV Dikt. 144 (1855, 1863) (i sht i poesi o. högre stil) i (mer l. mindre genomförd) bild o. bild l.; ofta med gen.-attribut l. af prep. af inledd bestämning som angifver hvad det är som jämföres med l. liknas vid en dimma. - särsk. a) med tanke på dimman ss. ngt som stänger utsikten, skymmer, döljer, undangömmer. Siukdoms mörcka Dimba falla / Wille och migh offta på (under seglatsen gm lifvet). RENNER Andel. sjökort 4 (c. 1690). The Mists which darken our understanding, dimban som förmörkar vårt förstånd. SERENIUS 1734; under mist). Säll den som hunnit väl, från detta främlings bo, / Där mörker, dimbor, moln, den Helga Sol förgömma. NORDENFLYCHT QT 1745, s. 102. Af sinnlighetens dimma skymd, i Hon i atomen ringhet finner, / Och storhet blott i tal och rymd. LEOPOLD 2: 32 (1801, 1815) Ginge jag, att skyla mig, / I midnatts-mörkrets dimma. Ps. 1819, 11: 3. (Sultaninnan) höjer / Slöjans dimma / Från sitt anlets vår. RUNEBERG 1: 343 (1841). Det kan finnas en mening med vårt liv, om också den för oss är höljd i dimma. FIDELIO Dimman 109 (1913). - särsk. α) [jfr ä. t. einem ein en nebel für die augen machen, eng. he threw mists before your eyes] (†) i uttr. göra l. slå ngn en (blå) dimma för ögonen, slå blå dunster i ögonen på ngn, föra ngn bakom ljuset, söka hindra ngn från att se huru det verkligen förhåller sig med ngt. Tooma ord, och icke annat än blåå dunst, eller dimba then the göra för the eenfåldigas ögon. P. J. GOTHUS Mylius Pred. D 7 a (1601). Man vill slå menigheten en dimma för ögonen, att sedan i mörkret dess bättre föra den efter sina egna afsigter. CHYDENIUS 55 (1765). β) [jfr d. vankundighedens taage, t. der nebel des aberglaubens, eng. the thick fogs of ignorance, lat. remota erroris nebula (JUVENALIS)] Siälenes Sool, som töknen skingrar och dimban. STIERNHIELM Herc. 432 (1658, 1668) Skingra, Gud! all tviflans dimma, / Låt mig ljus i ljuset se. Ps. 1819, 168: 4. Otron öfver jorden / Sin dimma breder nt. HEDBORN Minne 239 (1835). Bakom dogmers täta dimma, / endast oklart skönjes han (dvs. Kristus). FRÖDING Efterskörd 1: 25 (1886, 1910) γ) [jfr t. der nebel der über seine zukunft lag, eng. the dim mists of futurity, lat. annos caligine vetustatis obductos, caligo futuri] om det dunkel som hvilar öfver det förgångna l. som höljer framtiden; särsk. i uttr. forntidens, framtidens dimma. ett abstract töckenväsen, som beständigt flyr undan i framtidens dimma. MELIN Jesu lefv. 1: 10 (1842, 1855) En uråldrig tid, som förlorar sig i sagans dimma. NILSSON Ur. 2: 43 (1862). Slägten, .. försvunna i urtidens dimmor. RYDBERG Upatr. 3 (1873). Din dag är blott en strimma, / som lyser blek och matt - / se, framom henne dimma / och bakom henne natt! DENS. Dikt. 1: 5 (1877, 1882; i apostrofering till mänskligheten). δ) i uttr. glömskans dimma, om glömskan ss. utplånande konturerna af l. (bort)skymmande l. höljande ngt. Hur mången ädel dygd är lagd i glömskans dimma. NORDENFLYCHT Tankar om skaldek. 3 (1744). SÄTHERBERG Dikt. 2: 134 (1863). Glömskans dimma .. tätnade kring minnet af hans personlighet. NERVANDER Finl. kulturh. 442 (1900). b) med tanke på dimman ss. ngt oklart o. dunkelt (hvartill lätt knyter sig föreställningen om ngt mystiskt); särsk.: oklarhet l. oreda i ngns tänkande l. begrepp l. föreställningar, oklår(t) l. dunkel(t) begrepp l. föreställning. Ther någhot om (Gud) .. slipper til äwentyrs (de hedniska filosoferna) vtaff pennan, så är thet intet annat än baresta dimban och mörckret. L. PAULINUS GOTHUS Rat. bene viv. 169 (1633). Mystikens dimmor. BESKOW Vandr. 1: 75 (1819, 1833) Hufvuden utan dimma. TEGNÉR 3: 255 (1825). Du blir filosof, full af moln ock idéer, af dimmor och begrepp. RYDBERG Ath. 257 (1859, 1866) De naturalistiska kärrvattnen (hafva), i samma mån som de torkat bort, visat benägenhet att gå öfver i dimmor. E. H. TEGNÉR i 3 SAH 15: 11 (1900). Irrationalismen, romantiken, som sveper in allt i sin dimma, så att konturerna försvinna. SÖDERBLOM När stunderna växla 79 (1903, 1909) c) med tanke på dimman ss. ngt form- o. konturlöst, icke gripbart (som lätt väcker föreställningen om ngt overkligt o. väsenslöst); stundom: bländverk. Hwadh är sådant (som äran) annat än ett wäder, än ett Dofft, eller een flygande Dimba? EURÉN Orth. 2: 61 (1794). (Leontes i Runebergs "Kungarne på Salamis") är .. icke någon figur af dimma eller marmor utan har .. känsla både för lifvets verksamhet och för dess fröjder. CAVALLIN (o. LYSANDER) Sm. skr. 33 (1879). Arkitektonik måste finnas i dikten, om den ej skall upplösas i dimma. WRANGEL Dikten 93 (1912). d) med tanke på dimman ss. ngt obeständigt, ngt som snart förflyktigas o. upplöses i intet. Sij, / Hwad wårt falsk-nembde Lijfw dock är: Röök som förswinner, / En Dimma som förgår. LUCIDOR Hel. Dd 4 a (1673). Hwad är wår rådh ock wåre tanckar, / När the af Gudh eij styras här? / Een dimba som sigh ymnigt samkar, / Men åter snart förswunnen är. Ps. 1695, 322: 1. e) [jfr holl. den donkeren nevel der zwaarmodigheid, t. seines grames nebel, eng. the mists of despondency and gloom] med tanke på dimman ss ngt grått, mulet o. sollöst, som verkar nedstämmande o. fördystrande; i sht ofta om sorg, bekymmer o. d.; stundom närmast med tanke på dimman ss. ngt kallt o. rått. Wårt Hierta är betagit, / Vtaff Dårheetz Dimba kall. BECKMAN Psalmh. 834 (cit. fr. 1671); jfr Ps. 1819, 426: 2, äfvensom (a β. Det hus som glädjens hemvist var / Af ängslans dimma öfverhöljdes. BELLMAN Skr. Ny saml. 2: 108 (1778). Af Meteorer (dvs. luftfenomen) kan (den andlige) Talaren låna Lagens tordön, hämndens blixt, förförelsens irrsken, må hända ock nådens dagg, sorgens dimma. ÖDMANN Anv. t. pred. 61 (1807, 1812) Skingrad är bekymrens dimma, Tankens dystra moln förgått. RUNEBERG 2: 318 (1832). Yngling, en gång .. / Din maj dag förgår, / Och i höstqvällens dimma du står. SÄTHERRERG Dikt. 1: 156 (1837, 1862) Dimmorna fly, när drufvorna glöda, / Sorgen blir glädtig och vintern blir grön! BLANCHE Läk. 3 (1846). Vi värmts i vårdagsstunder / Af samma solskensstrimmor, / Förr'n lifvet själft på själen / Fått andas kalla dimmor. BÅÅTH På gr. stig. 6 (1889). En grå dimma af hvardaglig enformighet. BESKOW Pred. 562 (1901). Familjesorgernas tunga dimmor stego upp kring den åldrande konungen. E. HILDEBRAND i Sv;s hist. 3: 308 (1903). f) [jfr nor. dial. han æ paa dimm'n (ROOS 943), t. er hat einen kleinen nebel, fr. il est dans les brouillards, äfvensom vara på röken] (i sht hvard.) oklarhet l. oreda (i hufvudet) på grund af onykterhet; omtöcknadt tillstånd; särsk. i uttr. gå i en dimma o. d., vara l. blifva i l. på dimman. Svär, att din bästa vän i rus och dimma söfva. BELLMAN 1: 223 (1771). I en syrlig dimma brodren famlar / Der, med krökta knän och lår. DENS. 5: 293 (1793). Arbetskarlen Glans, som .. hela dagen gick i en dimma. ENGSTRÖM Janne Bulling 5 (1864). Graden af denna (den supige fiolspelarens) dimma. BÖTTIGER 6: 65 (c. 1875). Jag förtärde en, säger en, toddy, och skulle den ock ha gjort det underverket att få mig i dimman, så hade denna dimma dock bestämdt hunnit skingra sig."
Att först domna bort och sedan somna in för att kanske aldrig mer vakna. Det lugnar. En fullmåne med omvända skuggor i en tid som saknar början och slut, men även månen kommer så småningom att försvinna ur vårt synfält.
I det förflutna är vi både levande och förlorade. Genom kvisthålet ser vi in i dolda dimensioner, i sällskap med godsinta vänner som vi inte visste att vi hade. Vi träffas vid en strandkant med önskningar, men det är inte nya vänner, det är i själva verket flera gestaltningar av en själv.
Marja-leena Sillanpää
Stockholm 2017